110 km


-Knäpp upp klänningen! Den var vit, i bomull, med små, små röda blommor. – Va? Hon tittade förvånat på mig. – Knäpp upp klänningen! – Du kör ju bil. – Det spelar väl ingen roll. Knäpp upp. Jag vill titta på dig. – Du är inte klok. Vi tittade hastigt på varandra och spjuvern lekte i hennes ögon. Hon sa inte emot. Fingrade lite på knapparna i halsen och knäppte upp de översta. Tittade på mig igen. De mörka ögonen glimmade i den ljusa skymningen. – Det räcker inte. Ända ner! Efter tre månader tillsammans visste jag att hon skulle [Läs mer …]